tisdag 26 maj 2015

Älskar mat

Nyss mådde jag dåligt. Pyton. Riktigt illa. Valde att spy på fina mattan. Jag brukar vana innan det händer. Då kvider jag. Kluckar som en höna. Hulkar och står i. Människorna vaknar. Far upp och kommer med papper och vatten. Inte till mig. Som  man hade kunnat tro. Det var ju jag som mådde illa. Behövde stöd. Men leveransen var inte till mig. Utan till mattan.

Som katt är jag inte långsint. Inte i behov av dalt. Av att man ömkar och pjollrar med mig. Reste på mig. Gick min väg. Till lådan. Kissade. Ut i köket. Ställde mig vid den ganska tomma matskålen. Jamade uppfordrande. Fick mat. Åt. Smaskens. Härligt kladdig mat. Kletig. Men god.

Det som hände på mattan gav rum för nya fröjder. Först kastade jag upp. Sedan kastade jag i mig frukosten. Så krass är jag. Ty moi, undertecknad kisse. Sixten, the cat. Fullkomligt älskar mat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...