onsdag 1 april 2015

Resa bort och ta sig hem

Som en burfågel reser jag. I en liten flyttbar lägenhet. Den är inte alldeles omodern. Där finns frottématta. Bekvämlighetsinrättning och ett blått tak. Visserligen bara ett gammalt lakan. Som har draperats över hundburen. Min lilla lägenhet är med andra ord ganska rymlig. Där kan man sträcka ut sig. Bädda skönt och ha det bra.

Men även om det är bekvämt att resa. Så avstår jag gärna. Det bullrar och hoppar. Det kränger och svajar. Så det där med att resa sig och sträcka på sig. Kan vara vanskligt. Lite vågat, rent av farligt. Gå på låda i 120 km i timmen är inte min dröm. Än mindre på krokiga vägar.

Resandet är överskattat. Man reser bara för att komma fram. Åtminstone om man sitter i bur. Och när man väl är framme. Är det sig ganska likt. Ungefär som hemma. Ibland lite större. Stort är trevligt. Några dagar. Sedan har man vant sig. Med det också. Är jag borta händer det att jag går ut. På trappen. Intresserat spanar jag ut över nejden. Drar in alla dofter. Inser att här tvingas man nog slåss. Om man ska hålla på att ränna ute. Så då vänder jag. Går in igen.

Snart ska det resas igen. Har man åkt bort. Får man vara snäll och ta sig hem. Igen. Den resan är inte roligare den. Det kränger och svajar. Bullrar och hoppar. Men då är det roligt att komma hem. I ett par dagar. Liksom kvittrar jag. Inspirerad av burvistelsen. Men buren ställs undan i källaren. Sedan är hemma och borta sig ganska lika. Igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...