fredag 24 april 2015

Olustig soffpotatis

Min människa är olustig. Det yttrar sig i viss likgiltighet. Ska vi leka, inbjuder jag. Icke, svarar han. Har ingen lust. Ska vi busa då? 

Samma sak, ingen lust, säger människan. Men kan vi inte bara softa? Ligga i soffan och ha det bra. Nej, det är inget roligt. 

Inte kul. Snarare tråkigt. 

Självklart frågar jag då, varför? Människan svarar, har gjort det. Så ofta. Har tappat lusten att sitta och hänga. Jag är ingen soffpotatis.

Klart att man undrar då. Vad är en soffpotatis? Förklara! Människan tittar på mig som om jag vore en utomjordisk varelse som just ramlat ner från himlen. Alla vet väl vad en soffpotatis är? Inte jag, sa jag snabbt.

Nu såg min människa lite förvirrad ut. En soffpotatis är någon som sitter så länge i en soffa att han liksom växer fast. Jag skakade på huvudet och sa, tror du själv på det?

Det är en bild. Sa människan med eftertryck. En liknelse. Människan är som en orörlig potatis som bara sitter där oförmögen att hitta på något. Göra något. Kan inte komma sig för med något.

Ungefär så där som du är just nu. Kontrade jag. Olustig. Utan lust, sa jag, Sixten, the cat. Då skakade människan på huvudet och sa, jag har faktiskt ingen lust alls att prata mer med dig. Du är ganska olustig, helt enkelt. 

Den pilen visste var den tog, tänkte jag. Men han hämtar sig snart. Och blir en glad knöl igen. Då ska vi ställa till en lustiger dans...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...