tisdag 24 februari 2015

Slängde de psalmböcker på dig?

Telefonen ringde. Människan svarade. Han hälsade och sedan blev han tyst. Länge. Längre än han brukar. Så länge att jag tänkte att han nog somnat. Med luren i hand. Kanske är det därför det heter att man tar sig en liten lur?

Till sist sa han ändå något. Jo, det kan jag väl. Jag kommer. När han  lagt på luren frågade jag, Sixten, the cat, min människa: Vad handlade det där om?

Ernst är sjuk, sa människan. Han skulle hålla ett föredrag och nu ersätter jag honom. Om ett par timmar. Jag får nog prata om något jag känner till.

Jaha, och vad skulle det vara, frågade jag mera näsvist än det var menat. Om dig, sa han direkt. De vill höra om Dig. Jesus vet de att jag brukar tala om så det tyckte de jag kunde vänta med tills jag stod i predikstolen. Någon gång. Men nu ville de ha något annat, lite extra roligt. Trevligt. Så de ville veta allt om dig.

Om jag är så intressant, varför frågar de inte mig, sa jag. Du tar ju bara upp det som framställer dig i bra dager. Det finns väl ingen som är mera expert på mig. Än vad jag är.

Allergi, svarade min människa. Hur mycket de än skulle gilla att ha dig där. Går det inte an. Då får de uppliva några damer. Som dånat. Eller fått astma. Därför frågar de mig. Jag såg på honom med viss besvikelse i blicken. Jag vet ju hur det är. Men vill inte bli påmind om det. Det gör mig ont att förorsaka lidande. Andnöd. Nysningar. Rinnande ögon.

När människan kom hem igen. Hade han en stort bandage i pannan. Gick det inget bra, frågade jag. Slängde de psalmböcker på dig? Sa du något dumt och anstötligt?
Människan såg förvånat på mig. Nej, föredraget gick bra. De gillade dig. Någon skrattade så hon grät. Du får tydligen folk att gråta. Men jag var tvungen att gå till sjukhuset för en liten operation i pannan. Damerna är oskyldiga. Förresten det är dom inte, ändrade människan sig. På plastikkirurgen var det bara damer som bedövade mig och skar och sydde. Jag tror det gick bra. Det också.

Förresten, sa människan. Damerna som hörde om dig. Uppskattade dig så pass att de sände med 20 kronor som du kan spendera. På en lite lyxigare måltid. Kanske lite lax? Eller oxe och lever? Kanin?
Hörrö, sa jag, och lät som Grodan Boll. Du kan väl gå igen. Hålla fler föredrag. Om mig! Prata på du. Så äter jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...