måndag 9 februari 2015

Ett utskällt och...

Igår gömdes jag undan. Min människa passade på när jag snusade som bäst under sängens överkast. Han smög in mat och vatten i sovrummet. Och släpade dit min låda. Ifall jag skulle bli hungrig eller nödig.

Vadan detta? En hund kom på besök. En för mig obekant varelse. Som genast ställde sig utanför sovrumsdörren och skällde. Han vill in. För att försöka tugga på mig? Eller hälsa. Man vet inte så noga. men hans skall var högljudda. Så det värkte i mina stackars kattöron.

Besöket avlöpte utan några incidenter. Jag rev inget hundskinn i strimlor och jag slapp sönderbiten svans. När ordningen återställts blev det en afton framför televisionen. Då kallar människan mig för och. Du är ett fint litet och! Jag lägger mig nämligen mellan människorna och spjärnar med baktassen mot den ena och en utsträckt framtass på den andra. Tasspåläggning. Jag är och:et som förenar och binder samman. Jag skäller inte heller. Suckar bara förnöjt i soffvärmen. Drömmer om sommarens alla rabbissar och kaniner. Om fagra ängar där jag kan smyga fram bland blommor och blader. Ett och annat hundskall kan då höras. Men avlägset fjärran ifrån.

1 kommentar:

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...