torsdag 22 januari 2015

Kladd på mattan

Må illa. Det är illa. Olustigt. Tungt. Vaknade tidigt denna morgon. Inklämd mellan min människas högerarm och hans bröstkorg. Där var det varmt. Men något var fel. Som ett ylande från avgrunden slapp illamåendet ut. Människan vaknade. Ropade. Yrvaket. Högt. Vad är det? Ska du spy? Som tur var hann jag ner på den handknutna mattan. Innan det slapp loss. Det som skulle upp. Väck. Ur den illamående kroppen min.

Nu blir det lite äckligt. Men. Ska man kräkas. Sker det bäst på vackra ting. Kladdigt och läbbigt. Tycker även jag. Sixten, the cat. Men en fin matta. Kan behövas. Vid sådana otrevliga tillfällen. Incidenter. Olyckshändelser. För att försköna det jobbiga. När jag fått ur mig det som behövde släppas loss. Blev jag som en ny katt. Befriad. Glad. Hungrig.

Men min människa låg på knä. Som i bön. Fromt. Ivrigt mumlande sådant som inte alls passar. I böner. Ett språk som hämtat från mörka bakgator och förtvivlad ilska. Nog osade det om. Hans språk. Halv fem om morgonen. Gnuggade han den orientaliska mattan. Det kräver viss fromhet. I alla fall. Tänker jag.                    

1 kommentar:

  1. Sånt händer, det är inget att göra åt. Fast husses fina matta? Inte undra på att hans språk osade, precis som din kropp strax innan det hände.

    Tröstebuffar till er båda
    /Amanda å matte Julia

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...