onsdag 21 januari 2015

Flockens ledare och chef

Katter är enstöringar. Inga gruppdjur. De lever vid sidan om varandra. Inte i flock. Hävdas det. Bestämt. Ändå är det få djur som av sig själva kan samsas. I stora mängder. Besök några bondgårdar på landet. Vi är många. Fler.

Men denna förmåga att leva nära. Leder ibland fel. Helt galet fel. Som när någon ensam människa skaffar sig 21 katter. I en etta. En lägenhet med ett rum. Då är det synd om oss. Det blir snabbt outhärdligt. Vi gör ifrån oss. Som allt levande. Och tvingas vi leva ostädat och läbbigt. Gör vi det. Ändå kan vi hålla sams. Leva ytterst nära. Så nära att det blir en flock av oss. Vi beter oss bara lite annorlunda. Mot andra flockdjur. Som om vi vore en och en och en... och inte många tillsammans.

I min flock finns det två andra. Att de råkar vara människor. Får de ta ansvar för. Mig stör det inte. Vill de vara sådana. Får de. Jag är nämligen mycket för. Frihet. Det kan vara oklart vem som leder. Även sådant klarar vi av. Vi låter nämligen andra tro. Alldeles fritt. Att de bestämmer. Chefar. Leder. När det i själva verket är jag som styr. Med små medel. Jag låter mig pysslas om. Bli upplyft. Vara sällskap. Dessutom finns fler styrmedel. Som vänlighet, Närhet. Följsamhet. Kroppsvärme. Kelighet. Det skulle även människor. Försöka sig på.

Av detta. Kunde jag göra en handbok. I ledarskap. Kattens råd: Leda genom följsamhet. Mest varmt och mjukt. Men med vassa klor. När det behövs. För att hålla ordning.

Under tiden får de andra. I familjen. Tro. Som de vill. Jag kan till och med låta dem styra. En dag eller två. När det passar. Ganska prestigelöst. Utövar jag mitt ledarskap. I flocken.



1 kommentar:

  1. Vi katter ÄR smarta och vet VAD vi gör och HUR vi ska göra det!

    Nosbuffar
    /Amanda

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...