lördag 13 december 2014

Räcker det inte att klappa i händerna?

Natten har varit lugn. Kan jag meddela. Inget har hänt. Jag gick en runda vid 2-tiden i natt. Då lyste Betlehems stjärnor i fönstren. Vi har tre stycken. För säkerhets skull. Så att herdar och änglar ska hålla kursen. Därtill har våra fönster fått en radda ljusstakar som lyser upp i mörka natten.

Ute var det halt. Snorhalt. Som husfolket märkligt och äckligt nog kallade fenomenet. Folk drattade på ändan. Och riskerade att velocipederna skulle välta. Så sa människorna. Som varit på fest. Igen. Lutfisk med vit sås gör vilken katt som helst avundsjuk. Man ska visserligen glädjas över andras lycka. Men, nej, det är svårt att fördra att de smörjer kråset med fisk och jag får samma sörja dag efter dag. Nästan. Om jag ska vara rättvis. Jag skulle inte tacka nej. Till en laddning lutfisk. Dallrig och mjäll. Dränkt i tjock vit sås. Kryddpepparn får vara. Det räcker så väl med fiskens egna smakliga tillgångar.

Än en gång förledde mig matminnena. Natten har som sagt varit lugn. Lugnet efter Lucia. Hoppas det består. Snart är det nyår. Då går jag och gömmer mig. I solidaritet med alla andra fyrbenta och skotträdda varelser. Räcker det inte att klappa i händerna?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...