söndag 21 december 2014

Påtagligt osynlig

Jag, Sixten, the cat har gjort det igen. Visat mig som ogästvänlig och butter. Mina människor fick besök. De gick runt och ropade på mig. Sixten, var är du. Jag lät dem ropa. Jag kommer inte på befallning. Mig dompterar man inte utan leksaker och godis. Kommandon faller till marken som oroliga vitsar. Utan skrattsalvor och fniss.

Under sängens överkast och under täcket gonade jag. Där sov jag min skönhetssömn. Men med vaksamma och spetsade öron. Jag hörde nog allt de ropade och sa. Men som sagt. Jag visade mig ointresserad genom att inte visa mig alls.  Det blev påtagligt och synligt. Därför att de inte kunde se mig!

1 kommentar:

I kropp, själ och hjärta

När plastburen tas upp från källaren. En sådan där som katter forslas i. Är jag på min vakt. Men jag vet. Att förr eller senare. Kommer jag ...