lördag 27 december 2014

En härva av tappade trådar

Tid har jag. Att tänka. Grunna. Filosofera. Ibland så till den grad. Att jag tappar tråden. Det lysande jag tänkte försvann i ett töcken. Blev osammanhängande och förvirrande. När jag berättar det för min människa säger han genast: du skulle minsann kunna bli en god predikant!

Vad menar du, frågar jag omedelbart. Ska han verkligen trycka upp mig i en predikstol? Visa upp mig för folket? Församlingen.

En av predikarens svåraste uppgifter är att hålla samman tankarna. Undervisade min människa mig. Det blir lätt rörigt. En härva uppstår. Av alla olikfärgade trådar. Som döljer den röda. Linjen blir dunkel och ogenomtränglig. Där hörs så många ord. Likt en flock kajor. Predikningar som flyger så högt att de sällan eller aldrig landar. 

Aha, sa jag och försökte se ut som om jag förstått. Så om jag hade större ordning på mitt tänkande. Så bleve jag unik? Om jag vore predikant. Menar du det?

Ungefär så. Ja. Speciell i all fall. Unik är väl att ta i. Det är du som katt. Som personlighet. Som Sixten. Men det finns duktiga förkunnare. Så du finge skärpa dig. O du skulle mäta dig med flera av dem. Vältalare. Som vet att lägga sin ord. I en lagom lång rad. Som betonar det som behöver understrykas. Och sänker rösten för dramatik. Men då blir klagomålen också fler. Förstås. För att det inte går att höra. Och talar man högre. Liksom ropar ut sitt budskap. Har man en predikoton som kan förskräcka. Avskräcka. Fjärma.

Kan du inte ta om det där, Sa jag då. Det var svårt att höra somligt. Och annat var övertydligt. Jag tappade liksom tråden. I härvan av ord...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...