måndag 15 december 2014

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt

Det är måndag morgon. Och mitt huvud känns så tungt. Inte på grund av någon ljusstake av mässing. Som huvudbonad. Att ha en tung ljusstake som boning för sitt huvud. Låter otympligt. Sådant avhåller jag mig ifrån.

Nej det tunga huvudet beror på omkastade vanor. Tidigare än tidigt steg min människa upp. Gjorde sig i ordning. Och gick sin väg. Bilen skulle in på service. Men jag blev orolig. Så här har vi inte gjort förut. Så brukar vi inte göra. Förr gjorde vi aldrig så. Jag kände mig som en vars värld skakades i grunden. Befann mig på vacklande grundval. Bara för att rutinerna ändrades.

När jag berättade det för min människa. Log han! Tänka sig. Driva gäck med en stackars katt. Ja, stackars är jag egentligen inte. Men katt. Men människan förklarade genast. Varför han log. Du påminde mig om några kära församlingsbor. Jag en gång kände. Vars värld tycktes rasa. Därför att jag föreslog en liten förändring. Du tål lika lite som dom omkastningar eller förändring.

Driv inte gäck med mig!! Sa jag eftertryckligt. Och höll en ilsken liten utläggning. För den trögtänkta människan. För mig är rutinerna det som ger mig överblick. Över min tillvaro. Rucka på vanorna och jag måste lära om. Det är verkligen som om allt ändras. Jag har ju inget inflytande. Över besluten. Och sticker någon hemifrån. Utan att äta frukost. Där jag kan vara med. Så kan ju hela dagen kastas om. Bli obegriplig. Svårhanterlig.

De små detaljerna kan vara mycket viktigare. Än vad du tror. Det kan vara det lilla som håller en del personer uppe. Kvar i gemenskapen. Ger dem trygghet. Igenkänning. Förakta inte det! Goa pastorn!

Du tänkte kanske inte på det. Men. Det är då. När någonting inte är. Som det brukar. Som mitt huvud känns så tungt. Riktigt måndagstungt!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...