måndag 10 november 2014

Vila på bladet

Gamla ord blir som nya. När de slitits ut. Kan man ge dem nya innebörder. Nyligen grävdes gatan utanför vårt hus upp. Det var ingen munter syn. Där låg rör i långt framskriden förtvining. Egendomligt att de har kunnat leverera varmt vatten till hushållen. Jag spanade noga. På maskiner som blinkade. Arbetare som grävde. Chefer som stod bredvid och pekade. Mest spanade jag efter möss. Eller råttor. Men de stannade hemma. I väntan på att få syn på dem lyssnade jag till avloppsbrunnarnas brus. Brunnsmusik fick en ny betydelse.

Så har ordet pensionat blivit en bra benämning på mitt hem. Vi har alla gått i pension. Människorna och jag. Vi sover längre och läser långsammare. Åtminstone verkar det så. Morgonkaffet blir långt utdraget. Det hummas och muttras över allt vad tidningarna har att berätta. Jag tröttnar snart på läsningen. Lägger mig raklång över den utbredda tidningen. Som om jag kunde läsa med ryggen. Eller svansen.

Men Sixten, ropar människan, försvinn! Men eftersom det här är ett pensionat. Hör jag inte så bra. Utan ligger lugnt kvar. Suck. Så bra jag har det! Människorna borde läsa tidningen lite mindre och lägga sig att vila på bladen istället. Då blir de inte så deprimerade. Upprörda. Bekymrade. Över tillståndet i världen. Så tycker jag vi ska ha det. På pensionatet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...