Pension vill jag ha!

Jag vill gå i pension, utbrast jag en morgon efter frukosten. Min människa tittade förvånat upp från morgontidningen. Va, sa han intelligent.

Hur sa, heter det. Inte va. Men det jag slog fast var att jag vill gå i pension, hör du inte, sa jag sakta och tydligt. Människan hade inte inväntat ett svar. Han hade försjunkit i tidningen igen. Hallå, ropade jag.

Ja, jag hör, svarade människan något irriterad. Du vill… Mmm… Vad var det du ville?

För tredje gången vill jag gå i pension! Inte för tredje gången. Men jag säger det för tredje gången. Nu lyckades jag fånga hans uppmärksamhet.

Hur sa, sa han för att reta mig. Gå i pension, fortsatte han frågande, vilket blev fjärde gången saken nämndes denna morgon.

Just det, svarade jag.

Du kan inte gå i pension. Människan såg allvarligt på mig. Djur går inte i pension. Det var påtagligt att han försökte låta som om han visste vad han talade om.

Ha, där har du fel. Jag har hört om både hundar och hästar som blivit pensionerade. Så då kan en katt också! Jag har väntat länge nog. Det är dags!

Men varför? Och hur har du tänkt dig att det skulle gå till? Jag såg den där rynkan i pannan på min människa. Rynkan som berättar att han grubblade, men kanske inte förstod.

Du är ju pensionerad, sa jag. Då vill jag också vara det. Sedan du slutade arbeta syns det att du rår dig själv. Dagarna är inte inrutade med uppdrag, möten och sammanträden. Du är friare, på något sätt. Det passar mig också.

Men du har väl inte arbetat, invände människan. Du har inga möten och sammanträden. Så vad ska du pensionera dig ifrån?

Nog har jag arbetat. Jag har passat lägenheten, vaktat om nätterna. Övervakat hantverkare och kollat gäster. Tröstat och varit nära. Sett till att du haft något att göra. Det där med möten kan du väl inte ha glömt. Vi överlägger ofta om ditten och datten. Om möbler och klornas vård. Om regler som ska gälla här hemma. Om inte annat så har vi diskuterat min mat. Flera gånger varje dag. Det vore skönt att slippa det ett tag. Jag behövde tänka. Vad ville jag egentligen ha sagt. Jag ville ju inte in på något hem. Det vi redan har duger mer än väl. Men en förändring var önskvärd. Jag slutade min utläggning. Och funderade en stund.

Sedan kom det som ett högtidstal på ett offentligt möte. Du pensionerade dig ifrån någonting. För mig handlar det om att bli pensionerad till något! Pensionerad till frihet. Pensionerad till eget ansvar. Pensionerad till mera lek. Till att rå mig själv. Mindre tjat, mindre övervakning, mindre plikter. Pensionerad till pension!

Flott, sa människan. Det låter fint. Men vad ska du ha i pension, menar du?

Frihet, ansvar och lek! Det kan översättas till något riktigt konkret: Mera kött och kattgodis! Ökad uppmärksamhet. Och en supermassa tillgivenhet!

Människan betraktade mig noga. Sedan sa han utförligt: OK!