tisdag 25 november 2014

Skriv du, så tänker jag

Idag sa jag till min människa. Med betoning på till. Sa jag så här. Skriv du, så tänker jag. Men det hade han inte tänkt sig. Så idag blir ingenting skrivet (nästan).

Jag hade velat säga till honom en helt annan sak. Prata du, så tänker jag. För den tid som han låter munnen gå. Tillbringar jag i tyst reflektion. Över de många sagda orden. Som strilar som vatten i en morgondusch. Själv väger jag mina ord på guldvåg. Föredrar att säga saker som människan måste grubbla över. Fundera på. Försöka klura ut. Min människa frågar ofta mig. Vad vill du? eftersom han har svårt att förstå. Vad menar du? Säger han sedan. Undrande. Ibland helt förundrad.

Det är därför jag oftast jamar. När jag har något att säga. Då lägger han pannan i djupa veck. Som ett yttre tecken. På att han funderar. Någonstans. Därinne i huvudet. Även om inga hjul snurrar. I hjärnan. Så far elektriska strömmar. Fram och åter. I hans försök att koppla. Och begripa. Vad jag ville ha sagt. Mjau på dig, du människa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...