måndag 17 november 2014

Detta lärde jag mig av min katt, sa människan

Människor har inget att lära av katter, säger en besökare. Som inte har djur i hemmet. Inga stora i alla fall. Hur det är med gråsuggor och tvestjärtar i källaren går hon inte in på. Men katter är inga älsklingsdjur. För henne, hon som sitter där vid köksbordet och pratar med mitt husfolk.

Jag måste bara säga att Sixten är klok. Säger min människa. Han har lärt mig en hel del. Bland annat viktiga saker att tänka på när jag predikar.

Släng dig i väggen, säger hon förvånat. Det tror jag inte på.

Jo, men visst. Säger min människa. Och drar bejakande in luft mellan läpparna. På norrländskt vis. En gång när jag hade skrivit klar min predikan la jag den på skrivbordet. När jag skulle hämta den hade Sixten haft ner alla papper och jag fick hastigt rafsa ihop dem.

Jag sorterade dem och la dem i predikstolen. När jag kommit till sidan fem och vände blad fattades sidan 6. Jag tystnade och tittade förvånat ut över församlingen. Jag hade missat den sidan. Glömt den. Sedan fortsatte jag på sidan sju.

Vid kyrkporten fick jag osedvanligt mycket beröm. För den talande tystnaden och den spännande övergången i slutet av predikan. Djärvt, sa någon. Nyskapande, hävdade en annan. 

När jag kom hem hittade jag sidan 6 bakom papperskorgen dit Sixten hade jagat den sidan. Jag lärde mig att ha koll på sidorna. Men också att en kortare predikan kan fungera väl så bra. Och att de som lyssnar kan binda ihop även ganska lösa trådar i en predikan. Även överhoppade tankeled, de som står på sidan 6, kan de klara av. Det lärde mig Sixten. Sa min människa. Då log jag stolt och gick demonstrativt förbi den där människan. Som inte trodde att det finns något att lära av katter!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...