torsdag 2 oktober 2014

En tass på tåget

I lägenheten ligger vykorten utspridda. Jag har inte hört talas om att det är så man gör med vykort. Lägger dem i små travar på golven. Så knappt en katt kan ta sig fram. Det är som en  invasion. Till och med i soffan och fåtöljerna. Mina ställen. Där ligger vykort med jutomtar, granar, snöflingor, skidåkare, julklappar, änglar. Julottor, kyrkor och slädfarare med facklor, Det är julkortsavdelningen. Helt undgår jag inte att påverkas av bilderna. Och gnolar för mig själv: Räven överraskar isen...

I vardagsrummet är en matta Gotland, En annan Örebro. Bordet är påsk och pingst. I form av vykort. Gotlandsbåten känner man ju igen. Några av ruinerna. Hångers källa, raukar och Hoburgsgubben. Lyfte jag blicken kunde jag istället se Svampen. Olaus Petri kyrka. Rådhuset. Vittnar om att detta måste bara vara högarna från Örebro.

Påsken får det att vattnas i munnen på en gammal katt. Så mycket fjäderfä ser jag sällan. Tuppar och hönor, Gula kycklingar högt och lågt. Ägg, flera ägg, ja, alla ägg som finns. Och så några stycken till. Påskliljorna är inte så dumma de heller.

Nyss blev det en väldig kalabalik. Min människa blev komplett bestört. Jag skulle dricka vatten. Vi katter ser inte alltid var vattenytan är. I ljusa skålar. Av keramik, porslin eller glas. För att slippa få blöta morrhår slår vi med en tass på skålens kant. Skvimptestet, kallar människan det. Nog skvimpade det. En sjö uppstod och jag råkade få det mesta på fötterna Tassarna mina. När jag spatserade därifrån trampade jag på några sällsynta vykort. Dyrgripar. Rariteter. Som nu har blivit vattenmärkta. Mina tassavtryck gick inte bort så bra som människan hade hoppats.

Tvärs över tåget vid en järnvägsstation har jag lämnat avtryck. Kortet hade en sådan där glatt yta. Som en tunn fernissa. Nu säger människan att det fallit i värde. Kan jag inte tro. Så kan det inte vara.

För evärdliga tider har jag märkt några kort. Sixten, the cat was here! Det inser min människa snart. Något kotsbarar och dyrbarare än den här katten finns knappast. Det påstår han själv också. Ganska ofta. När han med bedrövad blick ser på revorna i vardagsrummets soffa, risporna i skänken där porslinet lagras..Han lär snart sända en räkning till alla som samlade in pengar och gav honom mig! Hotar han med. Men han är en flexibel människa. Kan tänka om. En gång till. Han finner en lösning. Och upptäcker andra värden. Han kommer säkerligen att inordna tassarna i samlingen. I en helt ny avdelning rariteter. Sällsynta kort med berömda tassavtryck!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...