onsdag 10 september 2014

Smart frukost

Vi tävlar. Varje morgon. Min människa och jag. Om vem som är smartast. Och utan att skryta måste jag deklarera. Att det är jag, Sixten, the cat, som överlistar den morgontrötte. Jag får det godis jag vill ha, det som människan egentligen inte vill ge mig.

Vi går ut i köket tillsammans. Människan snubblar nästan varje morgon på mig. Trots att han vet att jag går som i slalomspåret. Lite sicksack. Som för att leda honom människan på rätta vägar. Fram till min skål. Den som han var morgon till brädden fyller.

Så snart jag ätit lägger jag mig mitt på frukostbordet. Då måste han lyfta ner mig. Vilket inte är så lätt med värkande rygg. Så människan brukar muta mig. Kattmynta gör susen. Är jag inte nöjd vill jag ha mer. Där har jag en annan strategi. Då hoppar jag upp på stolsdynan och rullar ihop mig. Ingen sätter sig på mig. Så det så!

Inte heller är det så enkelt att tippa stolen över ända. Jag har ju bevars klor. Som kan hålla mig kvar varhelst jag vill. Så människan som inte vill ge mig mera kattgodis faller till sist till föga. Nytt godis på en pall. Till den listigaste av katter! Där ligger jag förnöjd. Tills människofrukosten är avklarad. Då tar jag tillbaka stolen. Som jag lånat ut. Eller hyrt ut. Jag blir som en hyresvärd. Värd för köksstolar. Det är jag det. Jag tar betalt. Ett stolslån kostar pastiller med kattmynta i. Det kallar jag smart frukost!

1 kommentar:

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...