söndag 7 september 2014

Skavsår i öronen

De är som hund och katt, sa människan om partiledarna som duellerade inför kamerorna. TV-apparate verkade nästa generad- För vad som den blev tvungen att visa upp.

Varför bråkar de så infernaliskt? Särskilt som hund och katt faktiskt kan vara de såtaste vänner, svarade jag. De godaste kamraterna. Men det var inte så han  menade. De var arga rivaler som morrade och fräste.

Måste vara tröttsamt att hela tiden ge sig på någon annan. Samtidigt som man måste kråma sig och skryta om den egna förträffligheten. Att de orkar! Själv nöjer jag mig med att vara förträfflig. Nöjd med vad jag åstadkommer. Av trivsel och god stämning. Förstår omgivningen inte det av egen kraft - så varför ska jag behöva tjata om den objektiva sanningen? Det bara är så.

Jag kan ge mig på någon annan. Om jag vill. Men det vill jag inte. Särskilt inte när jag hör hur tarvligt det kan bli. Enformigt. Rabblande av innantillläxor är bara tråkigt. Valet får människorna bekymra sig om. Jag gitter inte höra på. Längre. Har fått nog. Och övernog. Gömmer mig under överkastet. Där har jag upprättat en politikfri zon. En sådan kan jag rekommendera. Bra att ha när skavsåren i öronen värker. Så gör som jag - kryp ner under täcket. Där finns lugn och ro. Frid, som människan säger, när han är på det humöret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...