tisdag 12 augusti 2014

Min människa tycks irra runt

Min människa är besvärlig att hålla koll på. Oftast ligger jag lugnt på en plats där jag kan ha uppsikt. Över honom. Går han någonstans. Följer jag med. Så det blir lite spring. Fram och tillbaka. han rör sig nämligen ganska planlöst. Som om han var på väg. Men inte visste vart. Men jag har ändå mina metoder att få igenom min vilja. Trots att min människa tycks irra runt.

Sixten, sluta sno kring mina fötter. Jag snubblar ju på dig hela tiden. Säger människan. Vill du något kan du väl säga det?!

Kan jag väl. Men det lönar ingenting till.

Vad säger du? Skulle jag inte lyssna på dig när du har något att säga. När du vill något?

Jo då, Det händer. Men om du inte vill det jag vill. Vad händer då? Är det jag som får min vilja igenom?

Det har väl hänt? Ibland. Ja, ofta!

Så om jag ber om en ny omgång mat i gelé eller sås, så får jag det?

Skulle inte tro det.

Eller om jag vill riva på tapeterna, de där av väv? Eller kloa på din älsklingsfåtölj? Lägga mig på matbordet? Sova på dina svarta byxor? Smaka på din mat?

Nej, men...

Där ser du, sa jag. Om jag trampar runt fötterna på dig så vet du att jag vill något. Och du blir trött på mig. Och så faller du lättare till föga. Ger mig vad jag vill. Utan att jag behöver tjata, böna eller be! Så enkelt är det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...