söndag 17 augusti 2014

Konversation och mellanrum

Människan min kommer ibland hem och berättar att människor verkar mera intresserade av mig, Sixten, the cat, än av honom. För en gångs skull verkar han ödmjuk nog att tycka det är helt OK. Men han har svårt att veta vad han ska säga. När folk frågar om Sixten gjort något roligt sedan sist. Som om jag vore någon lustigkurre. Som tillbringar mitt liv med upptåg och busstreck. Vilket de har delvis rätt i. Understundom är jag skämtbenägen. Eller så...

Vad säger du då, frågar jag ganska nyfiket? När de undrar?

Att det roligaste du gjort sedan sist är att göra hål i en ny fåtölj. För övrigt är han mest en skicklig konversatör, brukar jag säga. Då verkar de bli förvånade. Äsch, även om Sixten är en extraordinär katt så inte kan han tala. Kan han inte, säger jag utmanande.

Vad säger han då, undrar de med tvivel i rösten. Han bad mig bland annat hälsa att hans människa också är en trevlig prick och god konversatör. Han har intressanta och gångbara åsikter i alla de slags ämnen man kan tänkas behöva samtala om. Då säger de oftast: det där är inte roligt, nej, inte roligt alls. Så vänder de sig om och söker efter någon annan berömdhet som kan matcha dig, Sixten. Det du!

Människan fortsatte. Själv är jag van att tala för mig själv. Och då menar jag inte predikningar. De brukar faktiskt vara välavlyssnade. Men i klungor och mingel är jag bäst på mellanrum. Mellan grupper och kluster. De är inte alls så dumma. De där mellanrummen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...