tisdag 8 juli 2014

När väskan kom hem blev det som vanligt igen

När något som varit borttappat återfinns. Blir det fest. I Kapernaum, säger människan. Jag misstänker att det har med Bibeln att göra. Här har han vankat i dagar. Man blir så orolig när väskor är ute på egen hand. Har han sagt. Man vet inte vad som händer dem. Eller vad de kan ta sig för. De kan rent av bli rånade...

Men inget sådant hade skett. Den gröna väskan hade fått sova resan av sig. I en stor sovsal på Arlanda kallad Terminal 2. Där träffar man alla slags väskor. Somliga har inte tvättat sig på länge. Andra luktar sprit. Men de flesta är som väskor är mest. Skötsamma. Om än lite vilsekomna. Innan de hittar hem.

Som katt hör jag resväskans berättelse. Via luktorganen. Jag kan spåra var den varit. Hur den blivit lite tilltufsad. Känt sig övergiven. Illa behandlad. Burdust slängd på transportband. Hoptjofsad med en massa bagage. Ungefär som människor hopträngda i turistklass. Ekonomiklass kallas det visst.

När resväskan öppnades klev jag i den. Där befann jag mig stunden innan den for. Reste. Sin väg. Vill därför hälsa den välkommen på samma vis. Som jag sa adjö. På en svart kostym lägger jag mig. Lämnar tassavtryck och katthår. Som ett litet minne från hemkomstdagen.

Nu blir det mera som vanligt igen. Jag kan gå ut i trädgården. Lägga mig i en rabatt. Och lukta på blommorna. Osynlig för världen. Iakttar jag livet. Någon sitter i en vilstol och suckar av välbehag. Någon tappar sin bok när sömnen överfaller henne. En ung människa spelar dataspel. I brännande solsken. Där i de gula blommornas skugga spanar en katt. Sixten, the cat, är på sin vakt. Så att inget ovälkommet ska hända.

Att jag själv nickar till. Dåsar bort. Tar en liten lur. Det är något privat. Så det kommenterar jag inte. För stunden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...