lördag 7 juni 2014

Ordningen återställd

Snart har en vecka gått utan att jag skrivit. Varken om stort eller smått. Men så blir det när min människa ger sig iväg. Hastigt fick han en dag order om att åka till Akademiska sjukhuset. För en undersökning.

Då blir jag orolig. En katt kan faktiskt bli det. Jag visar det inte genom att vanka av och an. Eller genom att vissla. Inte heller genom att nervöst äta mig till lugn och ro. Jag konsumerar inte varor för att lätta på trycket. Min oro är stillhetens väg.

Taxin hämtade min människa vid halvsex en morgon. Jag noterade hans tidiga avfärd. Fick min låda rengjord. Och ny blötmat. Köttbitar i gelé. Men när han stängde dörren. Gick jag resolut till dörrmattan. Den lilla. Den människorna skrapar av sig skovätan på. Där placerade jag mig. I nio timmer låg jag där. Då insåg jag att det kunde dröja.

Så efter lite vätskeintag. Vattenlapning. La jag mig i garnkorgen. Väntandes. Oroligt lugn. Framåt aftonen dök han upp. Igen. Äntligen. Jag skuttade lättad ur korgen. Rullade mig på den stora hallmattan. Han kliade mig och sa att allt hade gått bra. Jag suckade förnöjt. Ordningen var återställd.

Men ska jag skriva om saken. Får det nog ta sin rundliga tid. Jag behöver nämligen vila mig lite...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...