söndag 15 juni 2014

Klappa mig!

Har tagit ledigt. Från den vanliga veckolunken. Nu är det sommartider som gäller. Går alltså inte upp med solen. Den går ju upp mitt i natten. Precis när jag gått och lagt mig. Någon måtta får det vara.

Visserligen går jag en runda. Någon gång. När det borde vara mörkt. Om det var som vanligt. Men nu är den märkliga sommaren här. Då mörkret ljusnar. Trots att jag kan höra. Människorna har redan börjat sucka: nu går det mörkare tider.

De har inte riktigt hängt med. I utvecklingen. De sitter kvar i det gamla. Är inte moderna längre. Som de var i sin ungdom. När de ännu var ganska nya. Ett slags yrvakna människor. Nyfikna på det mesta. Som vilka kattungar som helst.

Nu tar vi alla det lugnare. Avvaktar. Dröjer. Försöker inte göra många saker samtidigt. Men visst. Det händer. Att vi äter. Tittar på TV. Mina människor nöjer sig inte med det. De kollar mobiler och alla möjliga elektroniska prylar. Det är då min djupaste suck. Kommer väl till pass. Den betyder: Ta det lugnt. Lägg ifrån er alla apparater. Klappa mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...