torsdag 1 maj 2014

Väl bekomme!

Fönster är televisionens föregångare. Istället för att följa programserier i rutan. Kan fönsterrutan ge omväxling och avkoppling. Förr fanns det till och med skvallerspeglar.Utanför fönstren. Då kunde man så åt olika håll. Man kunde spana utan att bli sedd.

Jag är en flitig fönstertittare. Men jag ser ut mot gatulivet. Titt ut, helt enkelt. Inte in i den privata lilla sfären. Det som händer i lägenhetslådan får vara. Men livet utanför fönstret räcker gott. Där jag bor nu är det många som passerar. Gamla damer som spurtar med rollatorn. De går med extra spänst. Stegen fram till den egna porten. Där fumlar de inte med nycklar. Utan knappar in sig. I huset. Så länge de kommer ihåg portkoden. Det händer att någon blir stående. Tills andra boende passerar in eller ut. Och släpper in tanten. De ärr starka i armarna. Lyfter rollatorn. Och matkassarna. I ett huj.

Fotgängarna gillar telefoner. I alla fall har majoriteten lurar. I öronen. Cyklisterna likaså. Det mumlas och talas. Enstaka repliker flyger in i vår lägenhet. Hanba drog, asså! Va!

Kontorsfolket pratar om inköp. Två liter mjölk och hämtning klockan halv fem. På dagis. Själv beskådar jag trafiken. Upphöjt. Men ändå intresserat. De flesta som går förbi gillar mig. De stannar till ibland. Och smackar och lockar mig med flitiga kissss-ljud. De vill väl se. Att jag är levande. Att jag inte är en porslinskatt. Ibland viftar de. Eller pekar. Ungdomarna. Vuxna. Barnen vinkar. Från trottoaren. Ur barnsadelns djup. Kissekatten, ropar de. Jag nickar lite avmätt. De ler. Jag säger artigt. Belevat. Som det anstår en Kungsgatekatt: väl bekomme!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...