onsdag 21 maj 2014

Kom igen!

Framtassarna är som gjorda att jabba med. Men när jag daskar till. Blir somliga människor förskräckta. Svårt att förstå. För mig. Mitt teckenspråk kan inte bli tydligare. Lek med mig, säger jag. Kom igen, trögmånsar. Den som busar lever! Låt oss liva upp vardagen. Med läckra lekar och ljuvliga hopp!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Att bese underverket

När gästerna kommer. Håller jag mig ur vägen. Vilar upphöjt i sängkammaren. Kastar ett öga. På de nyfikna. Som samlas i dörren. För att bese...