måndag 28 april 2014

Trögstartad människa

Idag fick jag en oemotståndlig impuls. När människan skulle klappa mig tog jag tag om hans handled. Jabbade lite utan klor. Jag hade fått för mig att det är så man gör. När man ska starta. En trög människa. Han jabbade tillbaka. Lite lekfullt. Men mer än så bev det inte.

Nya försök måste till. Om man ska få sin dagliga motionsjakt. Fler impulser trängde sig fram. Jag sprang och gömde mig. För att locka fram människans nyfikenhet. Var är Sixten, brukar han lufsa runt och ropa. Ömsom högt, ibland nästan ljudlöst. Spöklikt viskande. Nu gick det bättre. Han reser sig, hör jag. Jag hinner inte skriva mer. Måste sticka. Till nästa gömställe. Badkaret? Bakom gardinen? Under skänken?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...