Ibland blir det tråkigt. Även för en avslappnad och lättjefull katt. Jag har inga samlarvurmer. Gillar inte frimärken. Som min människa. Han har pippi på vykort. Tusentals vykort häckar i pärmar. Röda för julkort. Gula för påskkort. De brandgula pärmarna (orange) fylls av gamla Gotlands- och Visbykort. Sortera och stoppa i pärmar är inget för mig. Något med mera action vill jag ha. Så...
Nu testar jag att göra något eget. Har tröttnat på att leka med garn och nystan. Tycker det klirrar så hemtrevligt med stickorna. Från idag har jag blivit Sixten, the knitting cat. Katten som stickar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att bese underverket
När gästerna kommer. Håller jag mig ur vägen. Vilar upphöjt i sängkammaren. Kastar ett öga. På de nyfikna. Som samlas i dörren. För att bese...

-
En katt klär ut sig till en katt Och sätter på en högan hatt Sig själv man är, men ej ändå I själva verket är man två Nu ...
-
Vad jag, Sixten, the cat, har kommit att tänka på. När jag tänkt på min människa: Människan ser på mig uppifrån, men ser aldrig ner på mig...
-
Jag är en jägare. Jagad av människan. Jakten går genom vardagsrummet. Hallen och köket. Tills jag tar skydd. I badkaret. Där någon i...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar