torsdag 17 april 2014

En dag då timmarna går


Medmänniskan berättar för mig hur det kunde vara förr. Just på långfredagen. De allvarligaste kläderna skulle på. I mörka färger. Kyrkbesök med gudstjänst. Därefter hem igen. Ingen fick leka några högljudda lekar. Egentligen inga lekar alls. Man fick inte ens handarbeta. Det var en stillasittandets dag. Inte så sorglig som den kunde bli tråkig. För ett barn. Som inte orkade sitta och tänka. På varför dagen såg ut. Som den gjorde.
Min långfredag är inte alldeles olik. Jag stiger upp. Äter. Och tvättar min kostym. Länge och noggrant. Efter nattens vila. Behöver den snyggas till. När jag är klar med sådana bestyr. Sitter jag en stund. Innan jag letar upp en korg. Med garn och en filt. Där lägger jag mig tillrätta. Låter timmarna gå. Alldeles för sig själva. En ligga stilla dag.

Vad som händer till kvällen. Vet jag inte nu. Men även om det mesta är lugn och ro. Denna dag. Får jag nog rusa runt en stund. Hoppa på soffor och fåtöljer. Eftersom människorna verkar så betryckta. Sätter jag säkert fart. Brottar ner en drake. I deras ställe.

Den lugnaste dagen är en dag då jag får tänka i fred.
Den längsta dagen är en dag då man inte sover en blund.

Den här dagen är för stunden den enda jag har.
Om solen går upp i morgon tänker jag också göra det.

1 kommentar:

  1. Sixten, du är så klok att man kunde tro att det är du och inte din husse som är präst! Jag skall gömma dina ord i det tredje stycket och en-rads-funderingarna i mitt hjärta och begrunda dem... hoppas att du haft en välsignad påsk!

    Nospuss från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    SvaraRadera

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...