torsdag 3 april 2014

Kattens gnutta är ett berg

När tanten som talar om katter besöker Go´kväll (television) spetsar jag öronen. En förmåga min människa inte har. När han lyssnar mera intensivt ser han ut som en hök. Kutar med ryggen. Skjuter fram huvudet. Försöker likna en parabol. Nuförtiden. Men en hand bakom örat. Som trattar ner ljudet.

Hon säger att man kan upplevas som hotande om man hukar sig ner. Vid en katt. Vad säger man om det? Att det kan bli för mycket om människan nyss stått upptornad över mig. Eller någon annan katt. Men vill man verka inbjudande. På håll. Är det just vad man bör göra. Förminska sig. Komma i ögonhöjd med oss vilda tamdjur. Huka sig ner. Mjukt och inbjudande.

Själv brukar jag med höjd svans närma mig. Den som hukar sig ner. Och talar vänligt. Men något spädbarn är jag icke. Som man kan tro. Om man bara går efter den röst människorna använder. När de vill få till ett möte. Jag är trots allt ett vuxen katt. Myndig. Med ett par skyddslingar. På två ben. Barnspråk går an. Någon enstaka gång. Men sedan får det vara med gullegullandet. En gnutta självrespekt håller jag mig med. Minns då att kattens gnutta är ett berg. Som består av integritet, stolthet och självförtroende.

1 kommentar:

  1. Du jamar som vanligt kloka ord, Sixten. Jag tar ibland hand om s.k. jourkatter, katter som behöver få lära sig fungera ihop med människor innan de flyttar till djurhemmen och adopteras till sina förhoppningsvis för-alltid-hem... och jag har märkt att det går bäst att umgås med missarna om jag ligger ner. Så det gör jag - antingen i en säng i jourrummet, eller på jourrummets golv. Det gör mig mindre farlig att närma sig och jag tror att katten vet att om det blir otäckt hinner den fly innan jag kan ta mig upp på fötter... fast jag försöker verkligen att inte vara det minsta lilla farlig.

    Nospuss på dig från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...