söndag 9 mars 2014

En längtan med vacker svans



Finns det någon som kan längta som jag? En själlös katt. Som somliga kläcker ur sig utan eftertanke. Oreflekterat. Inskränkt.  

Jag kan längta. Mer än så. Jag är längtan. Hela jag. Min själ längtar och trängtar. Som min människa gör till Herrens gårdar. En längtan som lever på hoppet. Är min. Förmodande att min människa bara ska ha gått till snabbköpet. Och snart kommer att kliva in genom dörren igen. Jag längtar efter att vi ska ses igen. Varje gång dörren stängs är det en prövning. Att skiljas är att bli en smula. Liten. Hungrande. Tänk om den där dörren aldrig mera öppnas. Tänk om jag blir lämnad. Själv. Ensam. Övergiven.

Därför lägger jag mig på dörrmattan. Tätt intill själva dörren. Lyssnande. Bara mina andetag hörs. När tiden för ett besök i matvaruaffären har passerat. Ligger jag kvar. En stund. Sedan nystar jag ihop mig en korg med garn. Tröstar mig med nystanens återspeglade värme. Lägger min svanstipp mot nosen. Som ett substitut. En ringa ersättning. Fortfarande fylld av längtan. Att återkomsten ska ske snart.

Men vänta. Nu hör jag det bekanta knastret. Av vinterns grus. Under min människas cykeldäck. Omisskännligt. Så bekant. Genom tjocka ekdörrar och väggar av betong. Hör jag. 

När lägenhetsdörren slås upp. Ligger en svart-vit längtan där. Med vacker svans. På dörrmattan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...