Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars, 2014

Tvåtakt eller fyrtakt?

Kom då, sa människan. Jag studsade som en tennisboll genom vardagsrum och hall. Köttbitar i gelé! Värda att hoppa och skutta för. Men jag tar festliga språng. Även efter snören och tygmöss. Så ser mina enkla nöjen ut.

Varje varelse borde kunna berätta om sina hopp och skutt. Vad får dig att göra piruetter och ta danssteg? En extra god lunch? En boll? En solskenspromenad? Det är ju vår. Så tröttheten behöver blandas upp. Med lite spring i benen. Även om det är lite svårare för oss. Katter. Fyra ben. Som kan trassla till det. Snubbla. För oss handlar det verkligen om häftigare rytmer. Än vad mina tvåtaktare till människor klarar av. Höger fot. Vänster fot. Höger fot och vänster fot igen. Hur svårt kan det vara?

Blått en dag.

Jag bor hos nynnande människor. Men alla katter vet hur det egentligen ligger till. Dessa varelser. Vistas här på nåder. Inte katterna. Utan människorna. Som låter. De hummar och gnolar. Rätt vad det är. Brister någon ut i sång. Men jag vet. Att det finns andra dagar. Gråa dagar. Av suckar och huvudskakningar. Knutna nävar. Mot den värld som tornar upp sig. Orättvis. Miljöfarlig. Mättad av bilar. Och oljud. Utanför våra fönster. Ibland otäckt.

Men särskilt solskensdagar med blå himmel sjungs det. Blått en dag, ett ögonblick i sänder. Å, ä och ö tillhör inte mina favoritbokstäver. De hoppar runt. Vilket öppnar perspektiven. Ty bokstavsfundamentalist är jag icke!

En psalm denna dag. Handlar om fin väder och blå himmel ena dagen. Och att det är bäst att inte ta ut saker i förskott. Som regn-och-rusk-dagar. Blött en dag. Eller storm som ruskar hus och fönster. Blåst en dag. Men denna dag. Är en sådan härlig dag. Då husen mjukar upp sina av vintern sönderfrusna knutar och fönsterkarmar. …

Borta är maten och katten mätt

Frukost. Burken ur skåpet. Sno mig kring benen. Locket bort från burken. Skeden fram ur lådan. Skynda på. Mera krumbukter runt fötter och vader. Skålen upp från golvet. Sleva upp i skålen. Lagom är för knappt. Mera går det åt. Jag vädjar med små ljud. Kraxar och jamar. Om vartannat. Krydda med lite vatten. Rör om. Ner med måltiden på golvet. In på arenan träder nu, Sixten, the cat. Värdigt böjer jag huvudet och fullständigt inandas maten. Ingen tid för vanlig andhämtning. Jag lapar, slickar och tuggar. Som en trollkonst. Borta är maten och katten mätt. Kan det bli bättre?

Växla kyla mot värme

Har varit på resa. I österled. Har rumsterat om i kapellet. På landet. Denna gång var det hyfsat varmt. Inomhus. I höstas frös jag nästan svanstippen av mig. Därför tillbringade jag höstdagarna under sängöverkastet. Mörkt och varmt. Blev det. Till sist.

Denna gång blev det mera fart och fläkt. Fläkt var ordet. Människorna hade skaffat en apparat som blåste varm luft in i kyrksalen. Numera avsakraliserad. Denna varmluftsfläkt kallades värmeväxlare. Man växlar kall luft mot varm. Till en ringa insats. Därför blev det både varmt och gott i storstugan. Vilket drag det blev! Det var som att gå i motvind. Utan problem kunde man föreställa sig hur man kämpade sig fram i full storm. Vinden piskade och pinade. Behagligt ljummen...

Tidigare år har jag varit familjens värmeväxlare. Personligen. Har jag gjort tjänst. För att växla temperaturer. Jag har lagt mig så nära. Nära som barken på ett träd. Har jag lagt mig tätt intill frusna människor. Som tinat upp. Blivit varma. Och avgett välkommen ky…

Tryggare kan ingen vara...

hälsar på bekanta. Som hälsar på mig. Rättare sagt. Hälsar på hos mig. I kapellet. Jag har nämligen ett sådant. Ett eget kapell. Om jag skulle vilja starta eget. Öppna upp. Men det vill jag inte. Varför skulle jag släppa ifrån mig det som är så bra? Egna människor. Som sköter matskål. Och låda. Med beröm godkänt.

Ingen trängsel. Ingen konkurrens. Om värme och sängtäcken. Om uppmärksamhet. Så denna dag. Mitt i stormen. Njuter jag. Av att mina människor håller av mig. Tryggare kan ingen vara. Så att säga...

Felfinnare utan brist

Finn fem fel. Sa människan. Där han stod framför mig. Ingen match, svarade jag karskt. Han hade tagit på sig en gräll fluga. Med silvriga inslag. Fluga - en vardag? En fluga som bäst kommer till pass. Den enda dagen på året då den används. Nyårasafton. Fyrverkerierna, som jag inte tycker om, får flugan att lysa upp, alltid något! Flugan ska bort, konstaterade jag.

Stövlar inomhus är inget lämpligt plagg. Även om han ofta lufsar med klafsande ljud. Som hade han stövlar. Stövlarna bort, sa jag.

Han hade inga glasögon på sig. Enkelt som en plätt. Han såg fullständigt yrvaken ut där han stod och plirade. Trodde väl att jag inte skulle se. Att han inte kunde se något vidare. Utan sitt synhjälpmedel. Glasögon på, utropade jag.

I handen höll min människa en uppslagen bok. Går det bra att läsa, frågade jag. Utan glasögon? Med boken felvänd? Jag vet att du tycker att mycket i kyrkan är upp och ner. Men ett exemplar av Kyrkans år och dagar läses bäst rättvänd. Sa jag. Vänd boken!

Jag funderade …