måndag 17 februari 2014

Sorgsenhet och cirkus

Igår låg jag nära mina människor. De var sorgsna och ledsna. Då erbjöd jag en stunds närhet. Den bästa av mediciner. När man är ledsen. Men till sist kunde jag inte hålla mig. Jag daskade till min människa. Fick honom på fötter. Även om han var nedstämd behövde jag röra på mig. Lek med mig, sa jag. Han behövde annat att tänka på. Sätt fart! Utmanade jag. Och han lufsade runt och letade efter ett snöre att roa mig med.

Det blev upptåg i vardagsrum och kök. I badkar och hall. Upp över soffor och ner under stolar. Full fart!

Så blir det så snart cirkus Sixten kommer igång. Jag for och hoppade. Dök och tuggade på snöret. Som åmade och ormade sig. Efter en stund flåsade jag av ansträngningen. Trots min utmärkta kondition. Och min fulländade formkurva. En sak är dock säker. Det tar verkligen på krafterna. Att leka. Intensivt. Kattens friskis och svettis. Här i hemmet. Men efter ansträngning kommer vila. Så då fick det bli som förut. Stilla närhet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...