onsdag 26 februari 2014

Jägarlufs

Nu har vi samtalat. Med varandra. Igen. Min människa och jag. Han har verkligen ansträngt sig för att förstå hur jag tänker. Men det hjälper inte alltid. Jag förblir ganska oförstådd. Rent av missförstådd. Som verklig poeter.

När jag säger att livet är att jaga så muttrar han bara. Och lufsar iväg till snabbköpet. Varifrån han kommer hem ilsken. Över bristande ordning i kassaköerna. Vassa armbågar vid potatisen och löken. Trasiga nummerlappsapparater. Irriterad. Därför att varan till extrapris tagit slut. Då frågar jag om det inte är ett uttryck för att han också har en jägarinstinkt. Vill vara först. Kunna skaffa det varuvillebråd han fäst ögonen på. Du är en jägare. En jägarlufs. Säger jag till honom.

Själv kastar jag mig på köksmattan. Dyker under den. Biter och river i fransarna. När jag blir trött av jakten går jag till matskålen. Ty den som jagar har ofta turen att ha en välfylld matskål. Där gömmer sig även en eller annan liten grönska, ja, en sådan där vitaminstinn grönsak. Så att människan och jag orkar lufsa vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...