tisdag 11 februari 2014

Här talade en seriös katt!


Varför samtalar vi så sällan? Nu för tiden?
Jag såg allvarligt på människan. Som tycktes huka sig. Ducka.
Vi har väl sagt det vi har haft på hjärtat. Nu och då. Mest då. Förresten, måste man prata hela tiden? Undrade min människa.

Inte hela tiden. Men ibland kan vara nyttigt. Så att vi känner igen varandras röster. Om någon skulle ha något att säga. 
Människan hajade till. Ja. Jo, det kan vara bra. Men jag tänkte att vi hade en särskild kontakt eftersom vi tiger så fint tillsammans. Sa han och teg. Igen. En outhärdligt lång stund.
I de banorna har jag också tankevandrat. Och fastnat. Men till sist insåg jag att det bara var du som teg och jag som väntade. Jag såg ännu mera allvarligt på människan. Han måste ha förstått att här talade en seriös katt!

Vad väntade du på? Han stirrade stint tillbaka. Liksom oförstående.

Att du skulle säga något. Så klart. Vad annars?

Hm...Hm... Fast blir det så mycket till samtal om jag pratar och du väntar. Eller lyssnar.
Ett samtal kan vara på många olika sätt, sa jag. Ett utbyte av något slag. Man kan byta blickar. Gärna tankar. Visa känslor. Låta något komma till uttryck. Sådant. Leder till en reaktion. Där uppstår samtalet. Som helst ska kunna höras. Här tystnade jag. Teg. Och väntade.

Men du vet så lite, käre Sixten. Även om du försöker hänga med i människornas värld. Du är the cat. Under alla omständigheter.
Detsamma, detsamma. Fast tvärt om! Om dig och kattverkligheten. Du är ju människa och vet inte mycket om vad som försiggår inne i min pälsklädda knopp. Här nere nära marken. Vi delar visserligen en och samma tillvaro men ser och förstår den. Så totalt olika. Där finns en hel del att lära. Även för dig min mänsklige vän. När du tycker att du kan avläsa och uttolka min svans enklaste tecken är det som att ha fattat och förstått ett enda hårstrå i en övermåttan härlig päls.

Han såg länge på mig. Visst! Jag ger mig. Låt oss alltså samtala.
Men människa! Hur okänslig får man vara? Har du inte märkt vad vi har gjort den senaste kvarten? Nu behöver jag gå undan en stund. För att vila mig från alla konstiga konsonanter. För att inte nämna dina obeskrivliga och svårförståeliga vokaler. Diftonger och triftonger som glider omkring som smör i en överhettad stekpanna... 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...