fredag 31 januari 2014

Över hövan.

Pensionering flyttar på gränser. Senare sänggående och senare uppstigning. Irriterande. Jag hör ju kommentarerna från folk som ser att persiennerna är nere. Har ni inte sovit ikapp snart?

Själv gör jag vad jag kan. Mina väckningsansträngningar är intensiva. Hopp i sängen. Jamningar. Vänliga små kraxanden. Mera ilskna ljud. Som betyder: upp med er! Maten är slut. Vattnet behöver fyllas på. Lådan grävas ur. Vad väntar ni på?

Somliga dagar går det bättre. Då hinner jag inte ens själv ur sängen. Då klappras det på parketten av flitiga fötter. Det kokas kaffe. Bröd gräddas eller rostas. Köket fylls av ljuvliga dofter. På det hela taget har jag det bra. Över hövan! Trots sega och svårhissade persienner...

Nya vägmärken för hemmet.

Utaför sovrummet: Varning för höga ljud. Någon snarkar.

Utanför badrummet: Varning för köbildning.

Vid kylskåpet: Parkering förbjuden. 

Vid soffan i vardagsrummet: Förbjudet att sätta sig på sovande katt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fem är det minsta man kan begära

När det finns räkor i hemmet. Är jag den mest tillgivna katt. Som finns. Ett nyvaknat intresse. Av att vara nära. Människorna med makt. Över...