tisdag 21 januari 2014

Misstänksam eller tillgiven kan jag vara

Misstänksam är jag av naturen. Lika tillgiven kan jag också vara. Balanserar gör jag alltså mellan tillgivenhet och misstro. En ganska mänsklig hållning. Visst finns det personer som tror alla om gott. De njuter av varje sekund. Men har långt att falla. Från denna idealismens piedestal. Besvikelsens djupa mörker hotar då. Att sluka dem. Så tilltron har ett pris.

För att slippa dessa berg- och dalbanefärder. Tänker jag länge innan jag visar tillgivenhet. Den som är tillgivenhet värd. Den får känna av den. Jag skapa till och med små minnesord. Så att jag inte ska glömma.

En vänlig själ får allt ta och visa sig. Annars är det svårt att tro att den finns.

Välvillig öppenhet och varmt intresse kan vara värt en svanshälsning, ett par blinkningar och ett par korta benstrykningar.

Klampar man in här så har man klampat mig rakt under sängöverkastet. Jag gitter inte se burdusa typer.

Får jag lukta och nosa i lugn och ro? Då får man en vänlig katt i hasorna!

Ignorerar man mig brukar jag ta reda på om personen är katträdd, kattlikgiltig eller bara oförskämd. Då kan jag stirra länge utan att blinka.

En rullning eller två på hallmattan är tillgivenhetens signal. All misstro är som bortblåst. En stund.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...