torsdag 2 januari 2014

Ett Gott Nytt År - som om kriget brutit ut

Ett tack för varma och vänliga nyårshälsningar! Sådant känns i hjärteroten. Som människan säger. Stillsamma och goda nyårsönskningar unnar jag mig. Och tillönskar jag alla mina vänner. Mina många vänner. När och fjärran.

Nyårskvällen hade vi en hund på besök. Han var inbjuden, den danska gårdshunden, att fira nyår. I vår nya lägenhet. Själv drog jag mig tillbaka till sovrummet. Hunden fick rumstera om bland övriga gäster.

Den stackaren for illa. Inte för att husfolket eller övriga gäster betedde sig illa. Tvärt om. De talade vänligt med hunden. Men det hjälpte föga. Varje liten smällare fick hunden att skälla. Att rysa och darra. Den stackaren led. Bokstavligt!

Något så förfärligt tungt har inte jag upplevt på länge. Det var skakande att följa den stackars hundens vedermödor. Ren och skär skräck. Öronvärk. Förtvivlan. Mina kattliga öron klarar enstaka raketer och större fyrverkerier riktigt bra. Men dansken hade ett h-vete. Också det säger min människa. Han vill inte gärna säga hela svärord. Så han förkortar dem. Det gör inte orden mindre skrämmande. Som beskrivning av hundens upplevelse.

Varför gick han inte hem? Hans hem befinner sig närmare de verkliga stordundren. Där låter det som om kriget brutit ut. Ett bombardemang av sällsynt slag. Dunder och brak. Till och med mänskliga gäster hoppade högt. Nu och då under kvällen. Dagen efter såg gatorna utanför ut som ett slagfält. Drivor av sönderbrända avskjutningsramper och kraschbalndade pjäser.

Vår lägenhet var en bra plats. Med andra ord.  Att befinna sig i. Trots att den inte är totalt ljudisolerad. Treglasfönster håller många ljud ute. Men nyårsnattens kanonad klarade de inte. Att utesluta. Jag tror att den stackars gårdshunden behöver uppsöka en nervklinik efter nyårskvällens artilleriövningar. Söndeskjuten som hundstackaren var. I själen.

Vi, mitt husfolk och jag, har enats om att staden borde utse smällare- och raketpoliser för djurens bästa. Vi kommer att kräva det. Därtill ska vi bojkotta affärer som säljer smällare och fyrverkerier. Tänk om alla kunde vifta med flaggor istället! Eller brista ut i körsång. Plocka blommor. Men det blir ju svårt. I smällkalla vintern. Men folk kunde göra annat. Slå åkarbrasor. Då smäller det lagom. Applådera med handskar på. Hoppa jämfota. Gott Nytt År!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...