tisdag 17 december 2013

Jultal och julkrubba

Jultal är på gång. Inte tal som 17 eller 43. Muntliga tal handlar det om. Sådana som avhålles. Vid varje julbord reser någon  sig upp, tar ordet och tackar. Särskilt. Antingen för maten och gemenskapen. Eller för att just alla som där och då ätit upp julbordet varit så duktiga. Ja, de åt inte upp bordet. Som tur är. Utan det som fanns på faten. Ovanpå bordet. Men duktiga hade de varit. Som de borde, som sig bör. Under året. Tackelitack, säger någon. Stort tack för att ni är så duktigt bra, bra duktiga. Som vi haft det. Är det ofattbart bra att ni varit så målinriktat utmärkta och uthålliga.

Presenter och blommor fördelas. Bland de närvarande. Som alla varit duktiga. Hur vet jag det? Jag är duktig inte bara på avlyssning. Som när min människa berättar för medmänniskan om vad han varit med om. Han brukar upprepa en episod. Som om han hakat upp sig. Det var när en anställd reste sig vid julbordet och sa: jag är så glad för att vi fick komma hit och julkrubba! Ja, ja, krubba har flera innebörder. Jag är dessutom som vänlig katt extra bra på förhörsteknik. Jag ställer väna frågor, skickligt formulerade. Och får svar.

Till och med statsministern håller jultal. Men inte vid julbordet. Han säger inte tack till alla som varit så duktiga. Då får jag passa på. Att ta tillfället i akt. Att tacka alla som verkligen varit duktiga, flitiga och intresserade. Blommor har jag inte. Att dela ut. Möjligen ett blomstrande språk. Håll till godo med strössel av adjektiv. Hjärtinnerligaste tack för strålande engagemang och livaktigt deltagande. I alla möjliga sammanhang. Särskilt i vänlig uppmuntran. Som även riktats till en tänkande katt. En skrivande fyrfoting som rikligen och vänligast belönats med nosbuffar och andra muntra tillrop.

Året har varit långt. Mer än 300 dagar. Själv har jag inte orkat med. Att meddela mig till alla bloggläsande kattvänner när och fjärran. Inte varje dag. I alla falla. Men just idag. Håller jag ett fryntligt, godmodigt och juligt tal. Tack ska ni ha för att ni är så duktiga! För er insats!

För egen del kan bloggandet fortfarande kännas glädjerikt och lustfyllt. För en katt som frotterar sig bland hermeliner. Nu får det räcka. Med en tillönskan om ett verkligt firande av den goda julen! Glöm nu inte bort. Att tala med varandra under julen. Det är överlägset det bästa. Av alla jultal!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...