torsdag 5 december 2013

Varför river katten mig?

Sixten, kan du svara mig på en fråga, sa människan. Jag såg genast upp på honom för att ta reda på vad han egentligen ville. Med människor vet man inte så säkert. De säger en sak och menar en annan. Kom hit, ropar människan när han egentligen menar: Gå bort! Sluta kloa på min kostym!

Varför håller du ibland fast min hand med framtassarna och river med baktassarna? Jag vet genast varför han frågor. Han har nämligen på sin högerhand långa och korta rivmärken. Nästan som om jag skrivit SOS på hans hand med morsekod. När det i själva verket står God Jul!

Min människa var på julbord på Karlslunds Herrgård med sina gamla arbetskamrater. Igår kväll. Så särskilt gamla är de inte, men arbetskamrater kan man inte kalla dem längre. Även om de varit arbetskamrater mycket länge. Nu är de bara före detta. Arbetskamrater. Men tar man bort arbetet. Så kan man slå fast att kamrater är de fortfarande.

Där på festen hade någon satt två starka strålkastare utanför ett fönster. De lyste på honom. Fasadbelysningen. Ett kallt, avslöjande och oerhört starkt rampljus. Mensku (människan) såg ingenting. Det var ett under att han fick i sig sill och skinka. Han tror i alla falla att det var vad han åt. Tänk om han mumsade på dekorationerna mellan faten? Andra såg desto bättre. De som slapp strålkastarna. Genast upptäckte någon hans hand. Och undrade om han redan burit hem julgranen? Repig som han var. Icke, svarade han, detta har Sixten gjort. Han har skrivit en liten julhälsning till alla jag möter, eftersom han inte är säker på om jag verkligen hälsar till dem. Från honom. Nu kan de läsa den alldeles själva.

Så där gör vi när vi leker. Och när vi jagar. Säger jag, Sixten, the cat, då. Det är en beprövad konst att ålla fast och klippa till samtidigt. Ungefär som boxare gör, fast de inte får. Eller brutala ishockeyspelare. Som inte heller får. Har man otur slår leken över till jakt. Och då rispar jag nog lite för mycket. Men det är så svårt att hålla sig. När man äntligen fått fatt på en hand.

Ja, ja, suckar människan. Jag vet hur det går när man tar sin hand ifrån dig. Handen blir full av jul. Massor av röda märken...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...