måndag 25 november 2013

Mera mat! Fyllda fat!


Vilket kök tillhör du? Kerala? Sichuan? Det skånska? Vi katter har inte så förnämliga val. För mig består alternativen av det som gives. Läggs på faten. För människorna finns det några fler val. Det viktigaste handlar om utportionering. Ska skålarna ständigt vara fyllda med mat så att vi, eller jag, kan förse oss, mig när det passar. Eller ska det bjudas ordentligt morgon och kväll?
Min människa har bytt modell. Till min irritation. Nu får jag en välfylld skål mjukmat om morgonen. Och en om aftonen. Däremellan bjuds på vatten! Så när människan dricker sitt förmiddagskaffe. Förväntas jag stirra ner i en tom skål. När han äter lunch. Ser jag så utsvulten ut. Som jag bara kan. Värst är det när han dricker eftermiddagskaffe och mumsar i sig grapefrukt. Eller färska äpplen. Mandariner. Jag hänvisas till att slicka min redan renrakade skål.

När han äter kvällsmat får jag inget heller. Först när han stoppar i sig en kvällssmörgås. Vankas det en fylld skål. Visserligen välfylld. Generöst tilltagen. Men vid det laget är jag vrålhungrig. Äter för fort. Mer än glupskt. Och när maten tagit slut. Har mättnaden inte hunnit halvvägs.
Visserligen är jag modest. Finkänslig. Väluppfostrad. Men så här kan man bara inte ha det. Så jag har bestämt mig för att berätta vad jag känner. Jag kräver ett bättre kök. Mera mat. Fyllda fat. Förmiddagskaffet ackompanjeras sedan några dagar av mina protester. Ilskna jam. Arga jamningar. Så fortsätter det lunch, eftermiddagskaffe och kvällsmat. Än har min människa inte tröttnat. För min del funderar jag på om jag ska byta namn. På honom. Djurskötaren. Som inte sköter sig. Än mindre mig. Men jag väntar. Några dagar. Ytterligare. Sedan kanske. Om inte serveringen förändras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...