Mer massage, om jag får be

Det var en gång. För mycket länge sedan. En katt som åkte dit. Fastnade i ett porrfilter. Ja, inte katten. Utan bloggen hans. Den innehöll för många goda ord. Slicka, kela, krama, smeka, busa i sängen, bita... Och ännu flera. Plonk, sa det när spärren slog till. För mycket av det goda är bara för mycket. Tyckte landstingets filter. För mycket av det goda är lagom. Säger en av människans vänner. Alltid när han håller middagstal.

Idag har jag legat i sängen. När medmänniskan ville klappa mig. Massera mig lite. Mjuka upp min nacke. Så där som jag tycker om. Så att jag spinner. Som en motor. Fick jag nog. Det tog stopp.

Den här gången var det inget filter. Som slog till. Det var jag. Plonk, sa det när min tass. Daskade till henne på knogarna. Bara smälla till, inte rispa. Tänkte jag. Men lyckades nog inte så bra. En liten klo kan alltid fastna. I skinnet.

Egentligen tycker jag ju om. Att bli kelad med. Smekt. Masserad. Men ibland blir det bara för mycket. Jag tyar icke mer, härmar människan en gammal TV-serie. Jag står inte heller ut. Då behöver jag få vara i fred. I framtiden ska jag nog ordna kurser. I att upptäcka när människor har passerat lagom. Och hamnat på en ruta. Där det står: för mycket.

Gränsen mellan lagom och för mycket är inte bred. Som en ladugårdsdörr. Eller en gränsövergång mellan Norge och Sverige. Den är hårfin. Och kloskarp.  Om en liten stund. Kort som en slurk kaffe. Då kommer jag framsmygande. Gnider mig smeksamt. Mot närmaste vad. Vad betyder det? Klappa mig. Snälla. Lite mer massage. Om jag får be...