onsdag 9 oktober 2013

Livsåskådning för en katt

Livsåskådning, tjatar människan om, är nödvändigt. Livsviktigt. Alla har en sådan. Vare sig de erkänner eller förnekar. Aktivt omfattar en vanlig och utbredd åskådning. Eller passivt befinner sig mitt i en oreflekterad och ogenomtänkt uppfattning. Eller har snickrat, hamrat och hyvlat. Alltså pusslat ihop en egen. Jag var, trots detta utbrott av undervisning, helt oförberedd. På vad som skulle komma sedan. Och du, Sixten. Hur ser din livåskådning ut?

Vad svarar man då? Efter ett antal år i det här hemmet vet jag att en livåskådning innehåller en massa uppfattningar om tillvaron och dess beskaffenhet. Och att den har med normer och principer att göra. Jag tänker inte finna mig i att bli inföst i någon mänsklig fålla. Därför svarar jag med en egen vinkling. Dags för en kort redogörelse. För kattens åskådning i jämförelse med min människas. Vars tro och förtröstan inte är fullständigt olik min. Näraliggande är vår grundhållning. Men det. Det tänker jag inte berätta för honom. Istället säger jag så här...

Har Du sett världen från ankelhöjd? Annat än när du haft ryggvärk och kravlat omkring och kvidit? Har Du betraktat en bokhylla från insidan? Sett böckerna bakifrån? Där inga ryggar med boktitlar skymmer. Har Du känt tryggheten inkrupen i en kartong? Har du spunnit? Har Du satt klorna i en ny möbel. Och där och då känt hur gott det är att rycka, slita och dra?

Har Du som jag lämnat all prestige bakom dig och nöjt dig med att ligga en stund på en matta i solen? Har Du låtit bli att grubbla på hur något blev? Och istället slickat ben och svans? Har Du det? Om inte, hur ska du kunna förstå min livåskådning? Av fullständig närvaro. Av stundens evighet. Av grundmurad tillit. Av lek- och jaktlust? Av tolerans och insikt om egen kraft.

Har du låtit bli att brottas med vem du är? Var du kommer ifrån och vart du är på väg? Om det finnes något efter döden? För mig är det icke-frågor. Det är som det är med det. Så varför bekymra sig? Jag låter sådant vara. Och är helt nöjd med att jag är. Som jag är. Ska vi leka?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...