torsdag 3 oktober 2013

Hemma sitter i bröstet

Hemma igen! Så skönt. Men så kluvet. Det är som halva hjärtat blir kvar på den gudabenådade ön. Där man kan klättra i träd och gömma sig i prunkande rabatter. Så beskriver min  människa det. Men dessa rabatter är självsådda vildblommor. Han har inte rensat en rabatt på många år. Jag tror det beror på hans sturska ryggrad. Han vill inte kröka rygg, inte för någon. Särskilt inte för ogräs och annat som sprider sig. Men även han har en gräns. Den går visst vid brännässlor och tistlar.

Resan hem var en prövning. Det gungade rejält. Inte på havet. Utan vägen mellan Nynäshamn och Södertälje är en plåga. Kurvor hit och svängar dit. Som om vägen planerats av någon berusad vägmästare. Troligare har vägrallarna följt några vimsiga kor i spåren. Gamla fägator blir lätt landsvägar. Men. Där katten har sin gång. Syns inget. Smygande tassar skriver med osynligt bläck...

Nu är jag här. Hemma. I Staden. Bakom hank och stör. Undrar vad det är med det där ordet. Hemma. Som lockar så. För mig betyder det att vara på plats. Rätt plats. Men åker jag till ön, så är det lika rätt. Hemma där också. Hemma är inte bara där det finns hängare för huvudbonader. Sådana använder i alla fall inte jag. Inte ens på nyårsafton. Eller vid kräftpremiären. Hemma sitter i bröstet. Som en aning. En känsla som får mig att andas ut. Hemma är där man är någorlunda trygg. Och där personerna man håller av finns nära. Det kallar jag hem!

Mina favoritställen testar jag igen. Det ena efter det andra. Fåtöljen, mattan, filten, fönsterkarmen. Helt godtagbart. Skönt. Om än ljuden känns ovana. Behöver nog lyssna in mig igen på tidningsbudets steg, brevbäraren, sopbilarna och andra stadens naturljud som polisbilar och ambulanser. Utryckning igen. Tänker jag och blir nästan stirrig. Men snart lockar mjuka underlag till vila och sömn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...