onsdag 23 oktober 2013

Är jag sjuk som blinkar?

Bäste Sixten,

När jag betraktar familjen jag bor hos får jag en så oemotståndlig lust att blinka. Varför är det så? har jag fått någon ögonsjukdom?

Birman Lucy

Kära Lucy,

Viosst har du det. Fått en ögonsjukdom. Den kallas tillgivenhet. Eller jag-mår-bra-syndromet. Min människa har haft samma fundering. Om jag behövde glasögon? Eller ögondroppar? Eftersom jag blinkade så ofta. Han trodde i sin enfald att det var fel på mig. När det var tvärt om. Allt var rätt. Fäör mig. Trivsel. Välbefinnande. En katternas form av lycka.

Människan skrev en gång så här: Till trevligheterna hör stunder av välbefinnande då Sixten ägnar sig åt blinkleken. Först undrar man vad det är för fel på ögonen. Har han problem? Men den orolige inser snart att upprepade blinkningar är tecken, signaler. Sixten jobbar alltså inte med ögonlocken för att få bort skräp. Han talar om att vi är på samma våglängd. Vi hör ihop. Du och jag, Sixten. Jag och Sixten. Som Emil och Alfred blinkar vi en stund åt varandra.

Nu vet han att det är som det ska. Med mig. Och mina blinkningar. Jag och andra katter kan signalera. Med ögonen. Att vi mår förträffligt. Finemang, eller hur! Så blinka på du. Och sjung med i min egen låt:

Blinkar Sixtens ögon jämt
är det faktiskt inget skämt
Kattens blinkning himla bra
inget fel på ögona
Blinkar Sixtens ögon jämt
- allt är gott och väl bevänt!

Oraklet i lådan har sagt sitt. Slut för idag.

Med några välmenande blinkningar
Sixten, the cat

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...