lördag 14 september 2013

Pensionär nedmejad av berusad cyklist


Vi katter får aldrig en lugn stund! Möjligen tar vi oss en sådan ibland. Själva. Men är vi vakna och alerta. Händer det alltid något. Som vi ska ombesörja och bestyra.
Människan kom genom ytterdörren alldeles blek i nian. Eller fejan, som människans kollega ofta säger. Ansiktet alltså. Orden for bara ut ur honom. Snubblande trängdes de i mungiporna. Jag har blivit överkörd. Av en gubbe. Ja inte bara en gammal man. En riktig gubbe. Luggsliten men med nyklippt skägg. Iföld idrottslig overall. Som det stod ÖSK på. Laget som ibland är som en ångvält.

Människan drog efter andan. Skakade på huvudet. Han välte mig över ända. Förfärligt! Aj, aj, aj vad det gör ont. I händerna. Cykeln förstörde han. Lamporna for och skärmarna böjdes. Själv höll jag på att trilla rakt ut i vägbanan. I trafiken. Här hämtade han andan. Det gör han sällan. Så nu var han upprörd. Smått chockad.

Vilken tur att du inte satt på min axel. Då hade det gått åt…skogen. Om du inte hade sett vettvillingen, förstås.
Varför skulle jag sitta på din axel? Ute i trafiken? Är det roligt att cykla? Ser inte ut så.

Inte kan man säga det. Inte idag. Det är farligt. Idag även förfärligt. Men jag har ofta tänkt att visst vore det trevligt om du hängde med på en tur. Ibland. Att fara fram så morrhåren viker sig för fartvinden. Det vore något för dig, Sixten! Han ojade sig igen. Suckade och stönade. Tyckte synd om sig själv.
Människan verkade stirrig på något sätt. Han bara satt där och skakade på huvudet. Som om han inte kunde förstå vad som hänt. Och talade för sig själv om den där gubben som var berusad redan klockan tolv på dagen. Och som inte kunde svänga med cykeln. Utan bara dundrade rakt in i min människa och hans fordon. Manglade honom. Han körde rakt över mig, sa människan för sig själv. På väg till Frälsningsarmén. Det är farligt med sådan verksamhet. Cykling alltså. Ofattbart. Otroligt. Han fortsatte. Inga poliser var där. Gubben bad om ursäkt, excuse me, och gick sin väg. Vad säger man? Kör in i en vägg nästa gång? Det kan man ju inte. Far och flyg? Nej. Men en snäll ung dam med barnvagn. Hon stannade hos mig en stund. Tills jag lugnat ner mig något. Vilka rubriker det kunde blivit. Pensionär nedmejad av berusad cyklist! Oskyldig cyklist stod på näsan!

Som ansvarskännande katt undersökte jag honom. Några blåmärken här. Några andra där. Lite värk i handleder. De kunde ha brutits av. Så han fick nog vara nöjd. Ändå. Jag la mig tätt intill honom. Så att han kunde glömma sitt elände. Bäst att avleda hans tankar. Spann som en motor en kort stund. Innan jag också tappade andan. Han behöver få annat att tänka på. Tänkte jag. Vad säger du om lunch, sa jag sedan. Lite fil för dig? Och ett salladsblad? Hängmörad oxfilé för mig?

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...