måndag 30 september 2013

Min skål är fylld till bredden

Skåpen ekar tomma. Förråden tar slut, Nyss gick sista knäckebrödsskivan. Och tunnbrödet fick torkas i ugn innan sista lagret tuggades av hungrig människa. Jag åter inte slikt. Bröd. Aldrig. Är dock uppmärksam. Vet även att kaffet räcker till enbart en bryggning till. Sedan prasslar påsen innehållslöst. Är det konstigt att man längtar hem nån gång? En gång till. Känns det att. Tiden för hemfart är inne.

Min mat är inget undantag. Mjukmaten åt jag upp. Igår. Människan letade igenom alla skafferiets skrymslen och vrår. Hittat inte en burk. Låt mig, sa jag. Leta. Jag kan nosa upp något ätbart snabbare än du kan tänka. Du står ju bara och kliar dig i huvudet. Trots att det inte kliar. Låt mig ta hand om jakten. På mat.

Min människa gav med sig. Det tog 0,3 sekunder tills jag fann. Det jag sökte. En burk med något ätbart. Tonfisk i vatten. Den burken bara låg där. Fullt synlig. Fina fisken. Är smaskens för mig.

Tonfisk, sa människan. Just det, sa jag. Det duger åt mig. Kör i vind, sa människan. Han trodde han lät modern. Aktuell. Trots att ingen sagt kör i vind på åratal. Mig gör det ingenting. Absolut ingenting. Han kan säga vad han vill. Så länge jag får vad jag behöver. Så är det nu. Trots att skåpen ekar tomma. Finns här himmelskt överflöd. Ty. Min skål är fylld till brädden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...