söndag 8 september 2013

Jaga fluga eller skriva bok?

Här har varit ett väldigt ståhej. I några veckor. Nu börjar det lugna ner sig. Någorlunda. Även en katt kan finna ro, en stund. Eller två. Det rusas inte ut och in genom ytterdörren. med samma frenesi som tidigare. Nu öppnas dörren mera eftertänksamt. Man träder in. och stiger ut. Människorna far inte som tättingar.

Avtackningsperioden för min människa är över. Han är matt men glad. Eller glad men matt. Och fortfarande ganska matglad. Vilket som tycks stämma. Själv är jag helt slut. Av doften från blomsterkvastar och blomgrupper. Man kan knappt känna vittringen av pilfinkar eller cheddarostar, taxar eller chevréer. En bedövande matta av doft ligger än så länge lägrad över lägenheten. Som vore vi ockuperade.

Men, det ger sig. Dagarna blir lugnare och jag kan utan att bli störd lägga mig på en fönsterbräda i gassande sol. Jag kan nysta ihop mig på en köksstol eller i ett soffhörn utan att bli sutten på. Det tycker jag är gott och väl. Man visar åter respekt för katters rättigheter.


Kanske skulle jag skriva en bok, säger människan till mig. Han vill att jag ska klappa i tassarna. Ropa ett äntligen! Jubla. Men det kan jag bara inte. Jaha du, svarar jag. Tänker du ta mina ord och tankar för att göra dem till dina? Tänker du bli han som inte bara talar med katter. Utan han som tänker som en katt. Listigt och mjukt på en och samma gång? Är det så?

Så misstänksam man kan vara, svarar människan lite surt. Som om jag hade ertappat honom. Kommit på honom. Det är oftast jag som inspirerar dig till dina blogginlägg, eller hur?! Vem vet, kanske skulle du bli ännu mera omtalad på det sättet, säger han syrligt.

Inte bryr jag mig om utifallan att man pratar om mig. Vad spelar det för roll? Bara det finns friskt vatten i skålen, en plats att vila sitt trötta huvud, så är jag nöjd. Men för all del. Ta vad du vill och försök göra en bok. Så får du se hur lätt det är. Svårt alltså. Krångligt. Bättre är att ta det lugnt. En timme eller två. Så man orkar jaga den där tjocka flugan som surrar så löjligt högt. Så svarar jag. Sixten, the cat. Innan jag kryper under sängens överkast. Där slipper man höra allt möjligt. Där får man vila i fred.

1 kommentar:

  1. Vi tänker så här: En bok. kanske en klokbok. Sixten, the cat, har så många kloka tankar. Kanske göra som Sippo och ta blogginläggen och göra en bok. En fantastisk idé faktiskt. Vi ser fram mot resultatet med spinning.

    Tass från klosterkatterna i Otterbäcken

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...