torsdag 26 september 2013

Gotländsk dagbok

Torsdag i september

Ett fruktansvärt oväsen väcker mig. Är det fanfarer? Trumpeter? Har den yttersta dagen kommit? Eller fyller någon år? När jag lyssnat en stund vet jag. Det är ett gäng som övningskör. Ljudligt. Inte så att däcken slirar mot asfalten. Med tillhörande rökutveckling. Eller så att motorerna skriker. Hackar och stannar. Här far man runt i cirklar. Femhundra meter upp i luften.

Tranorna använder en insjö, Storsund, och Gothemsån som riktmärken. Runt, runt seglar de. Som för att pränta in kartbilden i de unga. Jag hör att de ropar. I falsett. Till höger om ån tar ni er mot väster. Lina myr, som i bästa fall är lite sank efter utdikningen för länge sedan, ska ni då ha rakt fram. Så vänder sällskapet för att se hur havet ligger. Bakom dem. Östersjön, alltså. En sjö som är ett hav, ett innanhav. Det tjatar min människa ofta om. Så där håller de på. Flyger runt. Någon timme var morgon. Men de ger sig snart. Iväg. I natt kom minusgraderna. Då vet dessa flygande fågelskrämmor att det är dags.

När de tutat klart svischar de sin väg. Till en närbelägen restaurang. Ett fält, en åker, som erbjuder tillräckligt med godsaker. Då somnar jag om.

Jag vaknar när människan ger sig iväg. Inte till arbetet. Han har lagt av. Men han slår i dörren när han går. Nu marscherar han käckt till brevlådan. Borta vid allmänningen. Där var det midsommar. Alldeles nyss. Det angår inte mig. Jag är upptagen av kajorna. Som flockas likt en kör. I åppelträden. I granarna och tallarna. Skräniga typer som tystnar. När jag visar mig i fönstret. Sixten, the magnificent, skräckinjagande och nyfiken.

Nu minns jag varför jag är så trött. Just idag. Strömmen gick. Sent, om kvällen. Men det var inget strömavbrott. Huvudsäkringen hade gått. Människan for som ett torrt skinn. För att kolla alla proppskåp. Hans nervositet gjorde mig stirrig. Det är smittsamt med oro. Min människa har tendenser. Att vara en oroshärd. Äntligen lugnade han sig. Och jag fick komma till ro.

Varje jägare vet. Att man behöver sin vila. Om man ska skrämma kajor eller änder. Det är exakt och precis vad jag tänker göra. Nu! Först vila, sedan sprida skräck. Men bara en smula.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...