onsdag 25 september 2013

En belevad katt undrar

Nyss hämtade jag min människa. Först lät jag honom förstå. Att han skulle klappa mig. Så att bandet mellan oss. Hålls vid liv. Därefter såg jag intensivt på honom. Och började gå. Då brukar han förstå. Att han ska följa med mig.

Några gånger vrider jag på huvudet. Kollar. Så att han följer mig i spåren. Herden går före den han vallar. Ut i köket. Där fick han klappa mig en gång till. Först därefter satte min måltid igång. Du är en ritualist, säger människan. Ska du säga, säger jag. Som vet att han minsann vill att saker och ting ska ske i rätt ordning. På rätt sätt. Varje dag.

Om det beror på att han håller till i kyrkan vet jag inte. Sådant kanske har påverkat honom. Liturgin. Eller också sökte han sig dit. Där gjorde man det man gör. Oftast på samma sätt. Han har en egen liten morgonprocession. Den går från sovrum till badrum till hallen och ut i köket. Tänker jag närmare på det. Går han sällan in i köket. Han beger sig ut i det. Köket. Hmm.

Innan han sätter på kaffevattnet hämtar han alltså tidningen. I hallen. Ligger den inte där blir han smått förvirrad. Skakad. Tillvarons grundvalar vacklar. Han oroar sig för vad som hänt. Har krig brutit ut? Eller har solen slutat gå upp? Så störd blir sällan jag. Särskilt inte av en utebliven tidning. Då stör den mig mer när den dimper ner. På hallmattan halv fyra. Med en duns ner på mattan. Och en skräll när brevlådan hugger efter tidningsbudets fingrar.

Finns han, människan, inte i närheten. Så nog tar jag mig till köket. Alldeles själv. Hivar in ett skrovmål lite nu och då. När det passar mig. Men att ta med honom till matskålen är artigt. Så gör en belevad katt. Undrar om han vill ta sig en munsbit. Eller så... Så ska det väl inte vara? Inte här.

En munsbit eller två. Är det rätta. Mumsbitar! Han vill inte. Och jag, jag har i alla fall frågat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...