torsdag 1 augusti 2013

Varför gömde han fisken?

Vilken påhittig katt. Min företrädare var. Frans trick med att sparka ut brödkorgen. På köksgolvet. Ska jag lägga på minnet. Var det någonsin bröd i korgen? Min människa svarade, den var alltid välfylld. Med extragräddat hårt bröd. Gissa om vi fick plocka brödbitar från golvet. Och sopa!

Vad gjorde han mer? Frågade jag nyfiket. Min människa tittade mot taket. Som om där stått skrivet något om katten Frans och hans öden och äventyr. Men jag vet ju att många människor. Gör så där. Liksom tittar mot höjden när de försöker. Minnas och komma ihåg. Fisk, sa min människa, var inte något han åt. Om han kunde låta bli. En gång fick han nylagad abborre eller mört. Vips, försvann den hur hans skål. Så hungrig du var sa vi då. Men det dröjde inte länge så började det lukta. Från en matta i rummet bredvid köket. Såg man noga efter syntes det. Att mattan buktade. Hade fått en liten höjd på ett ställe.  Därunder låg hela fisken. Vilken stank. Det blev till att tvätta mattan och skura golvet.

Fisk är inte min favoritmat heller, sa jag då. Trots att i alla gamla böcker. Vräker katterna i sig. Strömming. Ja, alla slags fiskar.  Men han Frans kanske gjorde sig ett skafferi? En skattgömma för särskild läcker mat? Ungefär som att sätta in pengar på banken. Han satte in fisk under mattan. Bra att ha. För magrare dagar. Dagar då extra mat. Kunde komma väl till pass.

Människan tänkt en stund och sa sedan. Ibland blev han sur. Eller sårad. Han hörde mina steg. Redan när jag kom gående nere på gatan. Trots att vi bodde på andra våningen. Då satte han sig vid dörren. Det hände ibland att jag först kramade om medmänniskan. Innan jag hälsade på honom. Då gick han sin väg. La sig i en garderob. I flera timmar. Innan han förlät mig. Och kom fram med svansen i vädret. Lite lättstött kan man tycka. Men för Frans var det betydelsefullt att saker hände i rätt ordning. Sicken en, sa jag, och skrattade. Trots att jag direkt känt igen. Hur jag själv kan reagera. Men bara ibland....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...